Kongressmannen Barney Frank (demokrat) är sedan länge en stor favorit i min bok. En väldigt vettig snubbe på väldigt många plan och det behövs nu mer än någonsin i amerikansk politik. Och i klippet nedan visar han också att han har ytterligare en viktig detalj, en attityd som det finns allt för lite av i dagens politik. Attityden att väljarna och ”folket” inte alltid vet vad fan de pratar om!
Debatten om det amerikanska vårdsystemet rasar för fullt och gång på gång visar motståndare upp plakat där Obama påförts en Hitler-mustasch och kallas nazist. Se här hur Barney Frankm, som dessutom är av judisk härkomst, svarar på frågan om hur han kan stötta en så nazistisk idé som att fler ska få tillgång till sjukvård…

Till slut bakade jag mina kära bagels.
Enligt min medresenär i USA så åt jag aningen för mycket av bakverket.
Men jag vet inte.
Vid baket fick jag premiärköra min hushållsassistent också.
Den var verkligen grym.
Och bagelsen smakade godis om du inte listat ut det själv.
Jag använde Leila Lindholms recept som du hittar på recept.nu
(Klicka gärna på bilderna för förstoring.)

Fin deg precis innan den skulle jäsa.

Efter andra jäsningen.

Bagelsen blev tyvärr lite buckliga efter kokningen. Man kokar bagels innan man gräddar dem i ugnen, därav den kompakta konsistensen (tror jag).

Med sesamfrön och äggvita innan gräddningen.

Nybakade bagels i ful bunke ska inhandla fin brödkorg asap. Grymt goda!

Drack givetvis en latte med kanel till.

Det blev precis klart att jag och Jürgen under vår USA-resa kommer blogga åt Blekinge Läns Tidning/Barometern och därmed blir jag förmodligen ännu mindre aktiv här fram tills den 5 mars ungefär.

Men du får gärna följa bloggen I Buffalo Bills fotspår också.

Klicka för att komma till USA-bloggen

Den här länken tar dig till en större karta

Idag har jag och ledningsgruppen (det vill säga jag och Jürgen)haft möte hel dagenom hur vårt projekt ska läggas upp. På svenska, hur fan vi ska resa när vi landar i USA.

Resan börjar i New York, där vi spenderar fyra dagar innan vi drar till Boston med tåg eller buss. Väl i Boston blir det bland annat besök på Boston Beer Company och Friday the 13th på bio. Efter två dagar hämtar jag och Jürgen upp vår hyrbil i Boston för färd mot Niagarafallen i expressfart, en resa på runt 80 mil, så det blir i stort sett non stop.

Vid Niagarafallen får vi göra vårt största stora val, antingen stanna en extra dag och hälsa på i Kanada eller så blir det till Philadelphia i expressfar
Väl i Philadelphia så vet vi inte riktigt vad det blir vilket är skönt. Det enda jag vet säkert är att jag ska springa upp för trappan som Rocky springer i

Nästa anhalt är Washington, DC där det blir ett frosseri i museumbesök. Hittills på resan har det blivit långa dagar på vägen men efter Washington DC ska ska det troligen bli lite mer softande och stanna till på lite roliga saker som vi ser när vi kör.

Från Washington snirklar vi oss ner till Tennessee där nästa stora stopp blir Nashville för lite countryinsupande. Via norra Alabama åker vi sen till en viktig punkt på resan: New Orleans där det är Mardi gras vid vårt besök.

Efter New Orleans håller vi oss till kusten och åker mot Orlando där vi ska möta upp med min far och sambo för sista veckan innan vi åker hem.

Det här var vår resa i kort sammanfattning. Om du har tips längs vägen eller annat får du gärna kommentera.

Ett litet skratt

Det är nästan en månad sedan det hända nu, så man har nästan glömt bort vilket tragiskt, patetiskt och livsfarligt misstag som USA höll på att göra…

Jag sitter här några dagar efter det amerikanska valet (som det i år var väldigt coolt att följa) och tänker tillbaka på mediernas bevakning. En sak som slår mig är att i stort sett alla svenskar hyllar Obama från Mona Sahlin (som säger att Obama är sosse, typ) till Fredrik Reinfeldt (som säger att Obama är moderat, typ) – inte en enda själ är kritisk mot honom (det enda vissa angriper är hans protektionism men det gör de bara i en bisats eller så).

Jag blir lite rädd när det är såna hyllningskörer till en som är vald till världens mäktigaste man. Det borde rimligtvis finnas något negativt med honom, nej, alla hyllar honom som en ny Jesus. Men var är skandalerna? Ja just det han får nog tid att skaffa sig skandaler under sin tid i Vita huset.

Hyllningskörerna från oss i Sverige blir också lite löjliga då jag inte tror att alla människor i debatten egentligen är insatta i vad just Obama står för och vad John McCain står för (inte heller jag). Fast det valet kanske inte är så svårt ändå, även dummerjönsen förstår väl att en i sammanhanget ung man från en minoritetsgrupp skulle styra ett land bättre än en 70+ konservativ snubbe från Arizona.

Avslutningsvis vill jag jämföra denna Obamakult med kulten kring Carolina ”Albino” Klüft när hon slog igenom. Hon var överallt och alla kelgris, precis som Obama. Jag spyr på det!

Jag passar på att hylla vinnaren med en sång.

Bill Maher gjorde en ganska underbar sammanfattning av hela presidentvalscirkusen nu i sitt sista program innan valet.
Jag räknar med att jag kommer försöka sammanfatta lite också under den kommande veckan, men jag kan inte undanhålla det här klippet från er…

På tisdags var det så dags, valet i USA ska äntligen äga rum och all den här politiska yran är sedan äntligen över.. Om det inte blir som för åtta år sedan och valet behöver avgöras ett par gånger om i domstolar och liknande, men det ser ju inte så ut med tanke på hur undersökningarna sett ut på senare tid. 5-8 procents försprång för Barack verkar vara det som gäller, och det är nog tveksamt om Högsta Domstolen i USA kan ge det här valet till McCain utan att vi får se väldigt våldsamma upplopp… Inte för att jag tror att valet av Obama kommer att bli helt friktionsfritt heller…
Menmen, det ska hur som helst bli väldigt trevligt att ha hela valet överstökat. Världen måste dock överleva 2,5 månader till med W vid rodret innan det blir ett skifte, men sedan blir det nytt folk in- även om vi inte är helt klara med vilket nya folk det blir änn.

Och jag antar att det från och med nästa vecka kommer bli lite tristare här på bloggen igen. Ingen Sarah Palin att konstant häckla, visst skulle farfar McCain och hans ondskefulle she-devil skapa lite roligare blogginlägg de kommande fyra åren om de skulle vinna men jag är beredd att göra den uppoffringen och hoppas på den andre killen istället, och jag får istället gå tillbaka till att baktala den svenskan vänstern och deras små tomtar istället… Lite bittert och vemodigt, men vi kan ju hoppas att John och Sarah bjuder på något riktigt bra under sin sista vecka i ramljuset också…