Det är inte alltid lätt att veta vad man tycker, speciellt inte när man inte vet vad man för tycka för att folk ska tycka om en. Och speciellt inte när man alltid försöker tala på ett sätt så att alla ska tycka att man har rätt istället för att tala utifrån någon form av grundprincip. Och det är absolut inte lätt att prata om ett stort multinationellt företag och dess ekonomi när man inte har tillräckligt med ekonomiskt kunnande för att betala sina räkningar i tid eller skilja det ena kontokortet från det andra…
Ibland måste man helt enkelt försöka bluffa sig fram och gå till hårda angrepp emot någon som egentligen säger det man själv tycker, allt för att låta lite bättre i öronen på den lättlurade stora massan…

Hur fan kan liberaler och konservativa få för sig att ge 28 miljarder till ett företag? Och ett företag med amerikanska ägare dessutom! Är nästa steg att ge pengar till Microsoft, Coca Cola och de islänska bankerna som har problem?
Bilindustrin i Sverige får 28 miljarder, drygt 3000 skattekronor från varje svensk medborgare. Jag är inte den som vanligtvis gillar att dra rubriker på temat ”med skattebetalarnas pengar”, även om jag vet att det är den röda sidan som brukar vara frikostigast med andras pengar (Toblerone!) men på något sätt har även de blå låtit sig inspirerar att dela ut pengar till företag som inte kan klara sig själva. Jag har svårt att se fördelen med detta? Självklart är det bra som jobben som dessa företag tillhandahar finns kvar i Sverige, men samtidigt är det väldigt många mindre företag med svenska ägare som just nu går under men som samtidigt inte får en krona av staten för att överleva. Volvo och Saab ägs från USA och kanske borde få en del av det amerikanska stödpaketet istället. 28 miljarder kan man ha mycket kul för, varför inte skicka ut 3000 kronor extra till varje svensk medborgare att julhandla för- det kanske skulle få fart på den svenska ekonomin en aning?
För det var ju bara några dagar sedan regeringen sa att de ville att man skulle handla svenskt i jul, bara för att sedan ge 28 miljarder till bolag ägda USA. Logik är spännande..
Enda trösten i det hela är väl att de tossiga västerfolket hade köpt båda bolagen till staten med pengar lånade från Kina (eftersom de aldrig hade klarat att bygga upp det skatteöverskott som alliansen gjorde under sina två första år) och därmed sabbat vår ekonomi för de kommande 50 åren…

Så har det då hänt. Partiet helt utan egna idéer lånar friskt från andra och bildar en allians med andra partier för att öka sina chanser i nästa val. S, V och MP ska bilda en rödgrön röra med en stank av misslyckande och medelmåttlighet som ska locka de svenska väljarna tillbaka till moderskeppet.

Ledare för denna oheliga allians blir vår troliga nästa statsminister, politikern som inte kan betala sina räkningar i tid eller se skillnad på kontokort A och kontokort B. Ett förflutet som gör henne helt okapabel att stå som en stark ledare och att med trovärdigheten kvar rensa ut de egna ledens ruttna äpplen om hon skulle få chansen till att bilda regering.

Hon flankeras sedan av gruppens kompetenta kvinna i Maria W, trist med henne är bara att hon representerar riksdagens enda enfrågeparti. Ett parti som av någon anledningen behöver två partiledare, eller vad andra partier skulle kalla ”partiledare” i alla fall, trots att de bara har en fråga att prata om. På något sätt avfärdas alla andra enfrågepartier som vill in i riksdagen, så som Junilistan, FI och SD, men för Mp:s del är det tydligen inget problem… knepigt…

Lite i kölvattnet kommer då gruppens joker. Killen som ingen egentligen vill ha med att göra. Snubben som med stolthet säger sig stötta samma politiska ideologi som Castro och Stalin men som ändå ska ha ett rykte som en seriös politiker. Jo tjena (för att använda ett väl daterat uttryck).

Det som skrämmer mig mest är dock fortfarande att jag tror att denna grupp politiska skämt tar över makten i Sverige om två år med tanke på hur skarpa och analytiska den svenska väljarkåren bevisat sig vara genom åren… Happy days…

Ibland kläcker ens bättre hälft en kommetar som får en att tycka om henne ytterligare lite extra. Igår framför tvn kom just en sådan kommentar när Mona Sahlin uttalade sig om A-kassan och min älskade flickvän lite fundersamt frågade; ”Hur kommer det sig att man mår illa så fort socialdemokraternas partiledare pratar?”.
Frågan gäller inte bara Mona utan även före detta parti- och landsfürer Persson. Och jag förstod precis vad hon menar.
För bara någon sekund efter dök nuvarande statsministern upp i rutan och flickvännen kommenterade direkt: ”Han betonar inte alls när han pratar”, och där slog hon nog huvudet på spiken direkt. För Mona kom tillbaka i rutan och bevisade den ännu icke yttrade tesen, hon betonade ALLT hon sa. Och det är nog det som gör att man mår illa av både Mona och Göran. Betoningen av överlägsenhet och hur varje ord och mening ska förmedla både ”vi bryr oss om er” och ”ingen annan än vi kan göra det här jobbet, ingen kan göra något rätt utom vi”. Men det var bara det svaret vi kom på under en kort Aktuellt-sändning. Jag hoppas att våra läsare har fler förklaringar till den stora frågan.

Varför mår man egentligen illa när man hör och ser Mona Sahlin?
(och följdfrågan; Är det bara jag som vill att varje intervju med Mona ska ha minst en fråga om kontokort och toblerone?)

John McCains desperation är nu svår att missa. 72-åringen har nu också hoppat på det tåg som fällde honom i primärvalet mot George W Bush år 2000, att smutskasta sin motståndare över telefon.
Bush tog då hjälp av mannen som kallats ”Bush hjärna”, kampanjstrategen Karl Rove, och tillsammans kom de på att de kunde låta kampanjarberare ringa runt till folk och fråga hur de skulle ställa sig till McCain om de visst vissa fakta om honom. En av frågorna var huruvida personen skulle vara mer eller mindre benägen att rösta på McCain om de visste att han hade ett utomäktenskapligt svart barn (vilket han inte har). Andra liknande frågor, alla med väldigt negativt vinklade fakta om McCain och frågan ”om du visste det, skulle du rösta på homom då?”. De påståenden som Bush och Rove använde var såklart inte sanna, men de fick ändå många väljare att tro att det kanske fanns lite sanning bakom dem någonstans. Och McCain förlorade röster, Bush blev presidentkandidat.. och resten vet ni säkert…

Till 2008. McCains kampanj går på knäna och den gamle mannen måste snabbt plocka fram ett äss ur rockärmen. Det blir telefonen. Men istället för att låta kampanjarbetare göra på samma sätt som Bush och Rove gjorde så sätter McCain istället en robotröst som ringer upp folk och berättar för den uppringde att Barack Obama är kompis med en terrorist (de satt i samma styrelse för ett antal år sedan), en poäng som allas vår idol Sarah Palin också spenderat mycket tid med att försöka få ut…

Min stora fråga i det här fallet är ganska självklar- Hade det gått att använda den rösten i Sverige? Kan det vara Alliansens stora vapen inför valet 2010. Att låta en röst ringa upp och fråga samtalets mottagare om  de verkligen är villiga att ge Mona Sahlin mer skattesponsrad Toblerone under de kommande fyra åren eller om en ledare som inte kan ta hand om sin egen ekonomi är redo att ta hand om hela Sveriges…

Tanken är lockande. Jag vet att Karl Rove var i Almedalen och föreläste för Alliansen i sommar. Jag kan bara hoppas att han lärde dem hur man trycker sin motståndare riktigt långt ner i dyn. För de lär behöva alla vapen de kan få när det närmar sig 2010 och den dumma fårskocken som kallas ”Det svenska folket” åter ska välja sina ledare.

Fan, att få stå på scen och driva med socialdemokrater, det hade gått att göra väldigt mycket bra med det forumet… Schyffert sköter det väldigt bra men missar samtidigt ett par vettiga poänger… Men lite PK måste man väl vara när man står framför det här folket, det kanske inte går att äta toblerone på scen och fråga vem som betalt för den eller kalla åskådarna för förlegade kommunistsvin…