Förlust i säsongens första match, HIF vinner med 1-0 efter feldömd straff, och så var fotboll inte lika kul längre. Det är de där sakerna man inte riktigt kommer ihåg när man hela vintern går och väntar på att bollen ska börja rulla igen. Man släpper tanken på att domarna kan avgöra lika mycket som det laget man har för året. Göteborg har ett på pappret bra lag men spelade idag stundtals som fulla flickscouter i passningsspelet och skapade väldigt lite framåt. Men en mållös match hade jag kunnat acceptera, men nu blev det en förlust på grund av mannen i svart- och så var det inte kul med fotboll längre… fan va lättpåverkad man är ändå…

I kväll är det då dags på riktigt. De andra, de mindre värdiga lagen, har redan inlett sin allsvenska men ikväll är det dags för Blåvitt att sparka igång. Det sker i Helsingborg och här sitter jag i Karlskrona. Någonstans känns det fel. Men jag får försöka följa matchen på annat sätt. I dagens toppmoderna samhälle så finns det ju radio, internet och tv-kanaler som visar hur det går. För inte kan jag väl undgå att höra hur det går så att jag kan komma hem till min video och se den matchen inspelad där… Nerverkar börjar dock märkas av lite nu, även om det inte är så att jag finns på plats eller vet att jag ska se den. Och även om det egentligen inte är årets viktigaste match, Helsingborg på bortaplan är en av de matcher som man kan ha råd att förlora under en säsong även om man vill vinna serien. Men en bra start känns bra, inte minst för oss som sitter bredvid och funderar på hur bra årets upplaga av IFK Göteborg egentligen är. På pappret är den riktigt bra, på planen återstår det att se…

Men det får framtiden utvisa. Dagen har i övrigt varit en trevlig dag med lite löpning på gymmet, lite städande i hemmet och en god kopp kaffe på en varm balkong…

Bryr mig inte alls om kvällens fotbollsgala egentligen. Men jag måste säga att jag är väldigt nöjd med att Blåvitts Robin Söder fick priset som årets nykomling. Lite härligt för Orust-grabben som mötte brorsan i öns ungdomsserier för bara något år sedan..

Kalmar FF är svenska mästare i fotboll, nej det är fan inget skämt… tror jag…
I så fall är det ett väldigt väl genomarbetat sådant… Men det verkar faktiskt som att KFF faktiskt vunnit. Gnällaget som alltid säger att de inte får tillräckligt med uppmärksamhet eller respekt är Sveriges bästa fotbollslag. Att Göteborg slagit dem fyra gånger på fyra matcher under säsongen spelar mindre roll.

Det känns lite som när Grekland vann EM om jag ska vara helt ärlig. Lite som ett skämt kort sagt. Som att vi borde spela om säsongen eftersom något uppenbart är fel. Jaja, om ungefär fem-sex månader är det dags igen. Då troligen utan halva Kalmars guldlag och med lite mer ”ordningen återställd” över det hela…

Lördag i Karlskrona, flickvännen har lämnat staden och jag har istället fått fixa och dona lite på egen hand. Så då blev det först lite diskande, sedan lite träning, lite mer disk och städning här hemma. Och under eftermiddagen blev det lite damfotboll, ett enkelt sätt att tjäna lite pengar att bara stå och se lite fotboll på någon liten konstgräsplan i mitten av ingenstans. Karlskrona FF mot Emmaboda IS i division två sydöstra Götaland, en match som inte betydde ett skit eftersom inget av lagen egentligen hade något att slåss för, Emmaboda är redan ur serien och Karlskrona kan inte komma någonstans från sin mittenplacering.
Men det var ganska trevligt iaf, jag har inte varit utsänd på någon fotbollsmatch sedan Sverige-Slovakien inför EM och imorgon ska jag på Cupfinalen i Kalmar så det kanske inte är helt fel med lite uppvärmning.

Nu under kvällen blir det lite Bolton-Arsenal och kanske en öl till det. Och så ska jag försöka städa och fixa lite mer här hemma. Och författa referat från matchen jag precis kommit hem ifrån då. Lagom lördag helt enkelt.

Förlust mot Gais med 0-1 och inte en värvning så långt ögat nådde, det blev inte riktigt den måndagskväll i fotbollsvärlden som jag hade hoppats på. För att uttrycka det mildt..
IFK Göteborg hade ingen låga alls i sitt spel och såg stundtals ut som flickscouter i duellerna med Gais-spelarna, och det fungerar helt enkelt inte i ett derby. Förlust och alla tankar på guld är långt borta, nu får vi plötsligt ladda om för att inte hamna bakom både Gais och Ljungskile i sluttabellen..

Arsenal å sin sida gjorde inte många knop fler under gårdagen. Jag tror nog att det här transferfönstret är första gången jag nästan tänkt tanken att det vore trevligt att hålla på Manchester City, och så värvar de Robinho!! Jävla Robinho!! Detta är inte Chelsea, Scum eller Barcelona vi pratar om, det är Manchester City och de värvar Robinho!!
Sedan innan har klubben redan fått in ett koppel av spännande spelare och sista dagen smäller de till med en sån bomb… De nya ägarna från Förenade Arabemiraten kanske inte vet allt som krävs om fotboll, men de har pengarna att backa upp sina tankar på att bli störst..

Själv satt jag och hoppades på att det skulle hända något i alla fall, men som vanligt så har Wenger inte varit helt ärlig när han sagt att han kommer ta in stora namn och rutinerade spelare under sommaren, något han sagt ett par gånger nu och varje gång så tänker man ”nu jävlar, den här gången gör han det” och varje gång slutar det med en känsla av ”fan, blev det inte mer än så”…

Jaja, dags att sluta gnälla och börja jobba istället..

Jag kommer inte säga detta allt för många gånger, men jag är inte bitter! Jesper Blomqvist fick i veckan stora rubriker i kvällspressen när Blåvittklacken åter hade ropat elakheter emot honom under matchen i Svenska Cupen mellan IFK Göteborg och Enköping.
Jag vet inte vad det var för fans som var på plats under den matchen men jag tvivlar på att de alla var med på läktaren när Jesper faktiskt spelade för Änglarna. Men hur det än må vara, någon gång måste vi väl gå vidare och förlåta? Jesper Blomqvist är den största fotbollstalang som Sverige har sett på väldigt många år, kanske i viss konkurrens med Zlatan. Han var visserligen lite tidigare, på den tiden när en spelare kunde gå raka vägen från Allsvenskan till Milan (MILAN FÖR FAN!! Inte via Heerenveen eller Groningen, DIREKT TILL JÄVLA MILAN!!!), men den överlägsenhet som han hade i Allsvenskan var enorm. Jag var ung när jag såg honom, men jag var på plats under hans sista match på Ullevi när han gjorde ett ärovarv runt stadion och klappade utsträckta händer runt hela arenan, jag var en av dem som hängde över staketet till och med, innan flytten till Italien. Fy fan va stort helt enkelt.
Jesper fick sedan karriären förstörd av skador och när han väl återvände till allsvenskan så valde han Djurgården över IFK, ett stort svek såklart men med facit i hand är det svårt att vara bitter. Jesper kostade Djuren en massa pengar och kunde inte spela så många matcher på grund av sin trasiga kropp. Hade han kommit till IFK istället så hade det varit ett väldigt ovärdigt slut för en av de största spelarna som klubben har sett. Så, när han idag tränar Enköping så är det helt utan bitterhet jag kan säga lycka till och tack till Jesper. Och jag är inte bitter!

I våras var jag dessutom på Stockholms Stadion och såg matchen mellan Djurgården och Malmö FF och efter matchen var jag nere under läktarna för att intervjua spelare och gå på presskonferensen. In i spelargången kom då även Jesper Blomqivst, troligen där för att se de två före detta Enköpingsspelarna som gått till Djurgården. Fortfarande, såhär tio år senare, var det en märklig och mäktig känsla att helt plötsligt befinna sig i samma rum som en barndomsidol, det är i lägen som det som man funderar på hur vuxen man egentligen är. När man som 26-åring blir som en liten pojke igen bara av att se en före detta fotbollspelare.

Det blev inget Champions League för IFK Göteborg den här säsongen. Det såg bra ut med 2-1 borta mot Basel. Men sedan dök det, som vanligt, upp en inkompetent jävla domarhora och rövknullade laget tillbaka till allsvenskan genom att blåsa straff för en boll som tog i huvudet på Hjalmar Jonsson.
Nu är det fan dags att införa en fjärdedomare med tillgång till video i de större fotbollssammanhangen, jag börjar bli jävligt trött på dess jävla misstag. Samma sak gånger två skickade ut Arsenal ur samma turnering i våras och nu fick då Blåvitt lida för att domaren inte gör sitt jobb. Det är bara för Håkan Mild att börja räkna på hur många miljoner den ”lilla missen” kostade klubben och hur många bra spelare klubben kunde fylla på truppen med inför nästa säsong och därigenom vinna fler matcher- och därigenom tjäna mer pengar… se hur bollen rullar och se hur domarens miss därigenom kan komma att rövknulla en svensk klubb för de kommande fem åren.. eller ännu längre… Videogranskning tack! NU!!!