Såg i går debatten mellan Mona och Reinfeldt hos K-G Bergström (jag vill också ha initialerna KGB!). Jag har på senare år fått en stor smak för det där med debatter och brukar ofta tycka att de är väldigt underhållande och att den ena sidan framstår som ett totalt rövhål. Men inte den här gången. I mina öron var det trött upprepning av det självklart. (S) hade enligt Reinfeldt ingen egen politik utan ägnar sig bara åt att säga emot allt som Alliansen nu säger (han må ha rätt men det gör inte hans debatteknik till något brilljant genidrag). (M) ökar klassklyfotrna och sparkar på de som har det sämst i samhället kontrade Mona med (det har vi hört ganska länge nu och det är bara vanlig trött klasspolitik från Sossarna formulär ett-A).
Vi som såg debatten fick inte med oss mycket nytt därifrån. Mona hade fortsatt lyssnat på Lasse Ohly när det kom till finanspolitiken och ville kasta pengar åt alla håll samtidigt, till amerikanska biljättar på fallrepet och de svenska kommunerna och till satsningar på vindkraftverk och a-kassorna (dessa pengar skulle troligen tas från den stora guldkista Mona och Lars hittat på sin senaste utflykt till Narnia där de spenderade dagarna med att hålla varandra i handen och på när enhörningar parades sig i solnedgången (det är väldigt vackert i vissa sagoland, eller som Ohly hade kallat det- Kuba). (M) å andra sida har ingen kul politik just nu och de har därför svårt att försvara den. Det är inte lätt att försvara ansvarsfull finanspolitik och samtidigt få det att låta sexigt. Men man måste kanske försöka lite mer. Ta lite budskap från ordgurun Frank Luntz och hitta ord som fungerar! Människor kommer att byta åsikt i stora frågor om man bara ger dem andra, bättre, ord för det man vill göra. Något som Mona nyligen försökte med genom att istället för att använda orden ”statligt övertagande”, ”kasta pengarna i sjön”, ”tillfälligt hålla liv i en fallande jätte för att se bra ut för stunden” eller ”i kommunistisk anda” istället pratade om att hon ”ville ge Saab en chans att lyckas” när hon ville ge statligt stöd till företaget. Detta måste även Alliansen bli bättre på!
Så på det hela taget ingen kul debatt alls. Förväntar mig lite hetare debatter inför valet nästa år. Och då förväntar jag mig också att de andra partierna får höras lite. För visst kommer det bli obetalbart att åter se Ohly jämföra sig med Barack Obama (storhetsvansinnet är det inget fel på från mannen som vill göra oss till Sovjetunionen) och förklara hur ekonomin ser ut i hans eget universumn samtidigt som KD ska förklara varför vi föder för lite barn (vilket är total motsats till verkligheten) och varför statsministern alltid ska be Gud att välsigna Sverige efter han pratat…

PS. Jag lägger med en liten filmsnutt med Frank Luntz där han pratar om sin bok ”Words that work” (en bra bok som alla borde läsa, eller lyssna på som ljudbok när de kör bil vilket jag själv gjorde) i tv-programmet Fox & Friends.

Det är inte alltid lätt att veta vad man tycker, speciellt inte när man inte vet vad man för tycka för att folk ska tycka om en. Och speciellt inte när man alltid försöker tala på ett sätt så att alla ska tycka att man har rätt istället för att tala utifrån någon form av grundprincip. Och det är absolut inte lätt att prata om ett stort multinationellt företag och dess ekonomi när man inte har tillräckligt med ekonomiskt kunnande för att betala sina räkningar i tid eller skilja det ena kontokortet från det andra…
Ibland måste man helt enkelt försöka bluffa sig fram och gå till hårda angrepp emot någon som egentligen säger det man själv tycker, allt för att låta lite bättre i öronen på den lättlurade stora massan…

Detta inlägg handlar lite om dagis, ett ämne som förmodligen aldrig mera blir ett ämne för denna blogg men här kommer inlägget iallafall.

Kvällens Debatt skulle idag handla om ett förslag om att barn inte ska vara på dagis mer än 40 timmar per vecka men den handlade istället om hur vissa (mest, i mitt tycke, väldigt konservativa mammor) försökte skuldbelägga att vissa föräldrar tvingas ha sina barn mer tid på dagis (heter numera förskola men jag kommer alltid säga dagis) än vad de vill.

Det värsta inlägget kom från en fembarnsmamma som varit hemma med alla sina barn tills de var minst 3 år (sedan fick barnet välja om de ville gå på dagis eftersom barnet då var så gammalt att det kunde avgöra vad som var bäst själv – nonsens) och nu var hemmafru. Jag undrar vilken verklighet den kvinnan lever i, hur många föräldrar har så bra försörjning att en förälder kan gå hemma på heltid!

Nej, Magnus Betnér sammanfattade vad jag tycker väldigt elegant. Tyvärr funkar inte flashvideo på wordpress.com men klicka på länken nedanför så kommer du till Magnus.

Veckans Betnér om dagis

Då var det dags igen, spontana tankar från nattens debatt mellan Barack Hussein Obama och John Sidney McCain. Det är väl lika bra att köra igång. Jag behöver knappast säga att jag står på Baracks sida inför debatten och att jag troligen kommer att göra det även efter debatten.

* McCain är underbar när han börjar prata om ”Jag kan balansera budgeten”, ”Jag kan fånga Usama bin Laden” och ”Jag kan lösa alla problem”. Jag tror verkligen att han tror på det också, vilket kanske inte är helt hälsosamt.

* Väldigt spännande att se McCain säga att Obama är den som kampanjar smutsigt och negativt. På ett sätt kanske det är sant, men jag tror att de anklagelserna som kommer från The Good Old Party är väldigt mycket hårdare och mindre sakliga än de som lämnar demokraternas filmskapare.

* Härligt att se en debatt om vilka attacker som har kommit också. Det lustiga är bara att se hur McCain är fejkat upprörd över vad som sagts från den demokratiska sidan. Men jag är lite förvånad att Obama inte går hårdare mot vad Sarah Palin sa om att han är polare med en terrorist.

* Härlig fråga från moderatorn om hur amerika skulle bli bättre om kandidaternas val som vicepresidentkandidat skulle bli president än om den andres skulle bli det. Underbar fråga som Obama skulle kunna ha väldigt kul med om han bara ville vara lite elak… Kommentarer som ”That bitch don’t know shit” eller ”Are you fuckin kidding me” känns som ganska självklara…
Kul att se McCain försöka försvara Palin… Kallar henne en förebild… för vem fan då? Spelar sedan vidare på att hon är ett nytt namn och att hon förstår familjer med speciella behov…

* Obama får svårt att svara på frågan om huruvida Sarah Palin skulle vara kvalificerad som president… det är fan inte lätt att svara på den och samtidigt vara respektfull…

* McCain har lite lättare att vara värdig mot Joe Biden och samtidigt kritisera honom, Obama kan inte vara lika hård eftersom det skulle ses av många som en attack på kvinnor istället för en attack på en inkompetent kvinna…

* McCain är väldigt aggressiv, kanske inte helt oväntat. Det ser faktiskt ut som han är den mer aktive under debatten. Han kanske inte har mer rätt, men han slåss hårdare och det kanske är en debattseger i det beteendet i alla fall… även om det inte blir en valseger.

* Samma punkter som kommit upp alla de andra debatterna kommer upp även här. Det är väldigt mycket upprepning… Har hört den här debatten om sjukvårdssystemet förut…
Sammanfattning:
En ganska het debatt men samtidigt utan att gå så nära gränsen som jag kanske hade hoppats på. Lite hårdare ord hade varit trevligt att höra. McCain gjorde en bra debatt, Obama höll ungefär samma nivå som tidigare. Men det verkar som Obama är mer rädd om ledningen och om sitt rykte, vilket han också bör vara eftersom amerikanerna annars lätt försvinner ifrån honom, än vad han är mån om att slå McCain i debatten.
Efter vad jag hört på morgonen så stod dock tittarna på Obamas sida efter debatten, vilket i det långa loppet känns som det bra valet även om jag faktiskt kan säga att McCain var den något vassare för natten.

Men fakta kvarstår, det är för riskabelt att välja en 72-årig man som redan överlevt cancer en gång om han backas av ett livsfarligt skämt till hockeymorsa som fortfarande tror att hon kan utrikespolitik eftersom hon kan se Ryssland över havet…

Enligt SVT var siffrorna inför debatten 53 procent för Obama mot 39 procent för McCain, jag har svårt att se att McCain skulle ta igen 14 % med den här debatten även om han var marginellt mer vaken… (eller så verkade han bara mer vaken eftersom man förväntar sig att en herre i hans ålder ska sitta och sova i tv-fotöljen.. det är vad jag planerar att göra när jag är 72 i alla fall.. om jag inte då bestämt mig för att hålla mitt löfte jag gav till farmor en gång i tiden och bli statsminister i alla fall…)

I natt är det så dags, för den tredje och sista debatten mellan John McCain och Barack Obama inför valet i november. Klockan tre börjar de debattera, svenk tid, och under en och en halv timme kan vi räkna med en näst intill desperat 72-åring som ska försöka hinna ikapp den yngre kandidaten. För det är så det har sett ut den senaste veckan. McCain kastar så mycket bajs han bara kan mot Obama och hoppas att en del ska fastna, och Obama kommer kanske bli tvungen att svara på anklagelserna under natten, vilket även det kan bli intressant. 

John McCain hade innan valet lovat en snäll kampanj baserad på sakfrågor men när nu Obama leder loppet med nästan 10 procent har McCain övergett sin ”Straight talk-express” för att istället gå på den klassiska republikanska linjen av att försöka vinna till varje pris. 

De två första debatterna var ganska snälla, bortsett från när McCain senast tappade fattningen och kallade Obama för ”that one”, men i natt räknar jag med att kandidaterna kommer att bli hårdare i nyporna. För det är väl inte så att svenska politiker med två år kvar till valet ska ha roligare debatter än de två som slåss om världens mäktigaste politiska roll?

Så vad hade varit kul att se?

* Kanske en McCain som totalt tappar fattningen och använder n-ordet…

* En Obama som faktiskt tar upp frågan om den otrogne maken McCain som låter hans nya lyxhustru köpa åtta hus och 11 bilar åt honom.

* En Obama som ifrågasätter valet av Sarah Palin och faktiskt säger det alla vet- att McCain är gammal och kan dö inom kort… 

* En McCain som släpper spärren och rakt ut kallar Obama för en terrorist, eller ”av misstag” refererar till sin motståndare som ”Osama” istället för ”Obama”… 

* En McCain som faktiskt får hjärtattack på scenen… Mannen är gammal!! 

Får jag se något av detta blir jag väldigt lycklig, allt för lite underhållning…

Tänkte bara kort slänga upp en reflektion från kvällens debatt mellan Mona och Fredrik i Svt. Det var en spännande debatt med ganska många hårda ord, vilket jag självklart inte har så mycket emot. Mona fortsatte att dra sitt inpluggade mantra om a-kassan samtidigt som Fredrik valde att prata arbete och skattetryck. Ganska förutsägbart kort sagt, de hårda orden till trots.

Det som satte sig hårdast i mitt huvud var dock att Mona Sahlin, som i söndags pratade om hur farlig Sarah Palin är som presidentkandidat, inte har förstått det där med jämlikhet riktigt ännu. Hon har inte riktigt förstått att det fungerar åt båda hållen eller att det egentligen handlar om att man ska se förbi könet.
Men när frågan om huruvida Carl Bildt skulle få ett toppjobb inom EU hade Sahlin ändå inte förstått mer än att hon sa ”Jag ser hellre att man hittar en kvinna”…
Tänk två sekunder…
Hon ser hellre att man hittar en kvinna…
Hon ser inte hellre att man hittar en mer kompetent person till jobbet…
Det som betyder något att är att den som väljs är en kvinna…
Det är precis vad hon säger…
Sarah Palin valdes för att hon var kvinna…bara därför…
Mona Sahlin valdes till partiledare eftersom hon var kvinna och för att alla andra kvinnor som tillfrågades tackade nej…
Rätt person för jobbet?
Nej, könet är det som räknas…
Välkommen till Socialdemokraterna år 2008, det är viktigare att få något att låta politiskt korrekt än att ifrågasätta vad man faktiskt säger och vad det innebär… Härliga tider…
Räkna med att många kompetenta män passeras när ministerposterna ska fördelas efter 2010 för att det ska vara kvinnor på stolarna… Men det kanske är det sexistiska samhället som ska eftersträvas…
Härliga tider som sagt…

Mitt i den amerikanska presidentcirkusen passade SVT på att klämma in en partiledardebatt mellan våra svenska partiledare. En väldigt underhållande debatt faktiskt sådär i skuggan av den stora politiska scenen, ett härligt kackel i hönsgården mellan sju personer istället för två kandidater som slåss med näbbar och klor för att måla den andre lite farligare än vad man själv blivit målad…

Och det är ganska kul att se de svenska politikerna ta efter den amerikanska modellen, den röda sidan speciellt, och lägga mer tid på att påpeka brister i motståndarens politik istället för att arbeta för den egna.
För det var mycket bajskastaden mellan de sju aporna i Agenda-studion. S, Mp och V hade ett tydligt budskap att ”Vi tycker inte att ni ska regera” och Alliansen hackade på den röda sidans planerade skattehöjningar och den inverkan de skulle få på arbetsmarknaden.

Det är väl ingen hemlighet att den här bloggens författare stod på den segrande sidan i det förra riksdagsvalet och därför kanske det är lite överflödigt att säga att jag höll med högersidan mer än vänstersidan i den här debatten. Men jag tror ändå att jag ganska objektivt kan påpeka att den rödgröna sidan är lite som barn som tvingats leka tillsammans eftersom deras mammor är vänner men som egentligen inte tycker om varandra. Sossarna vill fortsatt styra Sverige som en diktatur, Miljöpartiet vill bara prata miljöpolitik och pratar om det vad frågan än gäller och på en kant sitter en bitter kommunist som egentligen inte fick vara med att leka, men när lilla Mona kom på att de andra var fyra och att lille Lasse behövdes om det skulle bli bråk så öppnades en liten dörr även för honom trots att de två inte skulle kunna enas om färgen på skit…

Mona Sahlin valde ändå att propagera för att det skulle finnas ett tydligt regeringsalternativ till den blå sidan i valet 2010. Men som blå är det ganska tröstrikt att se att det alternativet endast är ett icke-alternativ, inte för att jag tror att det svenska folket är smarta nog att inse den skillnaden och därför sila bort Monas skitsnack men i alla fall. Det valet kommer inte att ställa ett blått alternativ mot ett rött eller rödgrönt alternativ, utan istället ett blått alternativ och ett ickeblått alternativ.
Sossarna har en underbar tradition av icke-politik med iställningen att ”vår brist på idéer är i alla fall bättre än de blåas idéer”, och det har de lyckats lura ett traditionsbundet folk med ganska länge.

Nu återstår det bara att se vem som lurar det korkade folket bäst 2010…
Dags att omvandla demokratin snart kanske?

Jag hittade ett av århundradets roligaste reportage. Det är ett reportage från Rapport för 29 år sen som handlar om att disco konkurrerar ut dansbanden. Så jävla kul för att det är verkligen gjort på allvar. Ngn mer än jag som kan dra paralleller till dagens fildelningsdebatt?