Oh my name it is nothin’
My age it means less
The country I come from
Is called the Midwest
I’s taught and brought up there
The laws to abide
And that land that I live in
Has God on its side.

Oh the history books tell it
They tell it so well
The cavalries charged
The Indians fell
The cavalries charged
The Indians died
Oh the country was young
With God on its side.

Oh the Spanish-American
War had its day
And the Civil War too
Was soon laid away
And the names of the heroes
I’s made to memorize
With guns in their hands
And God on their side.

Oh the First World War, boys
It closed out its fate
The reason for fighting
I never got straight
But I learned to accept it
Accept it with pride
For you don’t count the dead
When God’s on your side.

When the Second World War
Came to an end
We forgave the Germans
And we were friends
Though they murdered six million
In the ovens they fried
The Germans now too
Have God on their side.

I’ve learned to hate Russians
All through my whole life
If another war starts
It’s them we must fight
To hate them and fear them
To run and to hide
And accept it all bravely
With God on my side.

But now we got weapons
Of the chemical dust
If fire them we’re forced to
Then fire them we must
One push of the button
And a shot the world wide
And you never ask questions
When God’s on your side.

In a many dark hour
I’ve been thinkin’ about this
That Jesus Christ
Was betrayed by a kiss
But I can’t think for you
You’ll have to decide
Whether Judas Iscariot
Had God on his side.

So now as I’m leavin’
I’m weary as Hell
The confusion I’m feelin’
Ain’t no tongue can tell
The words fill my head
And fall to the floor
If God’s on our side
He’ll stop the next war.

/Robert Zimmerman

Det var verkligen heaven and hell att se den gode Dylan förra helgen. Vissa var ljuvliga samtidigt som många andra lät som skit.. men en gammal favorit spelade han ändå i en väldigt god tappning.. Och den har suttit kvar i huvudet under den gångna veckan..

En legend är på plats i Sverige och har redan hunnit med två spelningar. Kvar är en i Jönköping och en i Malmö på lördag. Och den senare åker jag och min medförfattare här på sidan ner och ser. I går spelade Bob Dylan, aka Robert Zimmerman, i den gigantiska golfbollen söder om söder i den kungliga hufvudstaden och när jag i kvällspressen i dag fick läsa låtlistorna var det nästan så att jag kom lite i byxorna.. Han hann med fyra av mina tyngsta Dylan-favoriter och jag kan bara hoppas att han har den goda smaken att spela Stuck inside of Mobile with the Memphis blues again, Tangled up in blue, Desolation row och One more cup of coffee (valley below) även på lördag. Chimes of Freedom, Like a rolling stone och Blowin in the wind får gärna även de följa med till tredje rikets största stad.

Hela låtlistan:
Rainy day women # 12 & 35
Lay, lady, lay
Tangled up in blue
Chimes of freedom
High water (for Charlie Patton)
Stuck inside of Mobile with the Memphis blues again
Love sick
Desolation row
Rollin’ and tumblin’
Make you feel my love
Highway 61 revisited
One more cup of coffee (valley below)
Thunder on the mountain
Like a rolling stone

Extranummer:
All along the watchtower
Spirit on the water
Blowin’ in the wind

Passar på att slänga med en av gårdagens favoriter..

En gammal kompis fyller år idag, lite nördig som jag är hittar jag en gammal Dylan-låt att tillägna henne.
Skivan Desire som låten kommer ifrån innehåller också en rad andra riktigt underskattade Bob-låtar så som One more cup of coffee och Joey samt kioskvältaren Hurricane.

Hade väl lätt kunnat spinna vidare med att prata om filmen med samma namn som sist nämnda låten ovan, serien med samma namn som låten nämnd innan det eller rollfiguren i en Frank Darabond-film med ett efternamn som låter som drycken nämnd i första låttiteln ovan, men som inte stavas likadant, men jag låter bli. För man orkar väl inte vara hur nördig som helst… eller? Kan bara sammanfatta med att jag uppskattar alla de punkter jag här väljer att inte vidare resonera omkring.

Kom precis av tåget från Kristianstad till Stockholm och ska snart lägga mig, trött som fan, men ville slänga upp dagens låt först. Tänker inte försöka förklara låten närmare, den är skön och jag hittade den på YouTube nu när jag eg sökte efter annat så vi kör på den… spelade sönder även denna för ett par år sedan…

Temat med tolkningar och covers får fortsätta lite, men den här gången är det den ursprungliga artisten som själv tolkat sitt verk och gjort den, enligt mig, väldigt mycket bättre. En ganska skön och gnällig låt restaureras om till ett rivigt mästerverk.

Och så originalet..

Och en version med countryns första par.