Fredagen den första maj, alla arbetares högtidsdag. Dagen då även jag och min medförfattare kastade av oss vårt blåa skimmer och allt vad kaptialistiska åsikter, liberalism och förtryckarmentalitet heter och tågade genom stadens gator och sjöng glada sånger om hur proletariatet åter ska förenas och resa sig mot maktens elit.. Eller hur var det egentligen?

Jag kan inte svara för min medförfattare, men själv jobbade jag- som en god arbetare bör göra- och lyssnade på första maj-tal som journalist och inte som privatperson. Även om privatpersonen själv stod där någonstans brediv mig och tänkte mörka tankar. Speciellt illa berörd blev han när han försökte le vänligt mot en äldre kvinna som på sitt (troligen iaf) barnbarns jacka hade satt en S-pin. Den mer privata delen av mig, den delen som inte ska vara trevlig och representera tidningen på platsen, funderade då på om vi egentligen kan tala om åsiktsfrihet när den äldre generationerna indoktrinerar sina barn med sina egna åsikter innan de når en ålder av kritiskt tänkande. Men det är klart, precis som med religiösa dogmer så är det kanske enda sättet att försöka föra en utdöd åsikt vidare. För annars var det en åldrande publik som hade samlats, och om detta är talande för hela Sverige så finns det snart inte många sossar kvar längre..

Privatpersonen Fredrik skrattade också gott och hånfullt när talarna från scenen citerade internationalen och berättade hur det gamla ska störtas i gruset. Detta från partiet som har regerat landet i fler år än någon annan… Men sedan innan vet vi ju att verkligheten inte är sossarnast starka sida. De, liksom de amerikanske republikanerna, ägnar sig nu för tiden mest åt skrämselpropaganda om hur illa det blir om någon annan tar makten ifrån den istället för att visa vad de själva tänker och tycker…

Men så har jag i alla fall varit på min första 1:a maj-demonstration. Alltid något.. Lär känna din fiende…

Ps. Köpte också en trevlig liten tidning/bok av en man på demonstrationen om brott mot mänskliga rättigheter under kommunistiska regimer.. Alltid lite spännande kvällsläsning.. eller något att skicka till polaren hemma i Uddevalla med förflutet inom Ung Vänster, kanske med en kopia av Animal Farm..