Så var semlans tid över för detta året. Jag har precis festat på den sista av de tre jag gjorde i går för att fira den stora dagen. Jag vet inte om det i detta fall ska ses som en fördel eller en nackdel att bo med en kvinna som inte äter semlor. Det är gott och jag får många, men det är också jag som ska arbeta dem från koppen sedan också.
Årets totala antal semlor blev tillslut, förutsatt att inget oväntat händer, åtta stycken varav sex hemmagjorda och två konsumerades i arbetets regi. Jag måste säga att jag gillade mina egna bättre är de professionellt tillverkade i vanlig ordning.
Men nu kommer då den här underbara tiden efter frossan när man ska hitta ner till en mer acceptabel vikt igen. Jag ställde mig på vågen i går morse och insåg till min stora förvåning att jag var nere på nästan acceptabla 101,3 kil fördelat på mina 200,5 centimeter. Målet är som vanligt att hitta ner 6,3 kilo till innan sommaren. Jag vet att jag hade större mål för ett antal år sedan när jag bodde i Uddevalla och istället satte målet på 92 kilo, men när jag var nere på 94 efter mycket strävan kom sedan påsken och skickade upp mig tre kilo igen så nu siktar jag på lite mer realistiska mål som inte kräver allt för mycket självsvält. Det var bara två somrar sedan som jag låg runt 95-97 kilo och hade en god kondition, så det väl förhoppningsvis ett uppnåligt mål för den här sommaren.
Jobbigt läge just nu är dock att jag har träningsförbud från läkaren under denna och nästa vecka efter att jag opererat bort två födelsemärken. Huden måste nu få återhämta sig lite innan jag börjar anstränga mig och utmana den.