Ett nere, tre att gå… som britten skulle sagt om han precis lärt sig svenska…
Åt julbord med jobbet idag, en lagom lunch efter att ha tagit en ordentlig sovmorgon.
Ganska okej mat, vi kom överens vid bordet att tre på en femgradig skala var ett okej betyg. Och såhär efteråt kan jag väl tillägga att det inte heller var den starkaste av treor även om den inte heller var allt för nära att trilla åt det andra hållet…
Så nu återstår troligen tre julbord, eller tre julmiddagar kanske man ska kalla det när det inte handlar om restauragernas julbord. Ett hos far, ett hos mor och ett här hemma på julafton… De två första river jag av i helgen.. Som ett barn med en ganska modern familj (det vill säga en uppdelad familj som inte faller in under vad som brukar kallas ”kärnfamilj”) är jag ganska van att fira jul i dagarna två eller tre… Men i år blir det inte mycket till firande på själva julafton när jag istället tvingas arbeta… Men lite mat, must och glögg ska jag allt hinna med på kvällen.. och kanske även klassiska julfilmen ”It’s a wonderful life” som jag försöker se varje julafton, en tradtion jag startade för två år sedan när jag var innerligt trött på Kalle Ankas jul…
Men men, nu ska jag återgå till eftermiddagens aktivitet som är den kanske mindre julaktiga ”Sweeney Todd” av Tim Burton….