Ibland är det svårt att inte dra på smilbanden åt saker som är lite för tragiska och lite för långt ifrån en objektiv verklighet för att man egentligen inte ska kunna låta bli att bli redigt förbannad av dem.
Det spelar ingen roll om det handlar om att mannen som ansågs vara Sveriges grövsta seriemördare nu mest framstår som en tossig gammal farbror som hittat på lite historier för att få droger och att det egentligen är männen som satte dit honom som borde skaka galler och knapra lugnande tabletter, eller om att Lasse Lagerbäck tar ut fotbollsspelare som nu håller på med innebandy och anfallare som inte kan göra mål i sin landslagstrupp. Herr Larsson hade jag kanske räknat med, även om han bytt sport under vintern precis som många yngre spelare gör, men att Micke Dahlberg får en plats i den svenska landslagstruppen är inget annat än en tragedi… Någon skarp journalist borde ringa Micke och fråga vad han tror att han gjort för att förtjäna den platsen, för ingen annan kan väl berätta… Tycker personligen att George Mourad eller Mattias Ranégie lika gärna kunde fått platsen, även de va stora och odugliga den här säsongen men de får ingen plats i landslaget för det… Eller varför inte David Elm?
Själv är jag nog egentligen bara avis. Avis för att jag inte får vara med. Jag vet att hade Lasse fått se mig förra vintern när jag prickade in mål i Kalmarkorpen på löpande band så hade han nog kanske valt mig istället, jag kan också vara klumpig och orörlig i straffområdet, mitt problem hade nog snarare vart just att jag gjorde mål.. Samma förbannelse som Marcus Berg råkade ut för inför sommarens EM. Allbäck gjorde inte mål, inte Elmander heller, det gjorde Berg – därför platsade han helt enkelt inte… Så jaja, jag får väl hitta på något annat att göra i januari än att spela landslagsfotboll.. jag kan istället välja att garva åt hela situationen och samtidigt hoppas att såpoperan om Quick fortsätter…