Mitt i den amerikanska presidentcirkusen passade SVT på att klämma in en partiledardebatt mellan våra svenska partiledare. En väldigt underhållande debatt faktiskt sådär i skuggan av den stora politiska scenen, ett härligt kackel i hönsgården mellan sju personer istället för två kandidater som slåss med näbbar och klor för att måla den andre lite farligare än vad man själv blivit målad…
Och det är ganska kul att se de svenska politikerna ta efter den amerikanska modellen, den röda sidan speciellt, och lägga mer tid på att påpeka brister i motståndarens politik istället för att arbeta för den egna.
För det var mycket bajskastaden mellan de sju aporna i Agenda-studion. S, Mp och V hade ett tydligt budskap att ”Vi tycker inte att ni ska regera” och Alliansen hackade på den röda sidans planerade skattehöjningar och den inverkan de skulle få på arbetsmarknaden.
Det är väl ingen hemlighet att den här bloggens författare stod på den segrande sidan i det förra riksdagsvalet och därför kanske det är lite överflödigt att säga att jag höll med högersidan mer än vänstersidan i den här debatten. Men jag tror ändå att jag ganska objektivt kan påpeka att den rödgröna sidan är lite som barn som tvingats leka tillsammans eftersom deras mammor är vänner men som egentligen inte tycker om varandra. Sossarna vill fortsatt styra Sverige som en diktatur, Miljöpartiet vill bara prata miljöpolitik och pratar om det vad frågan än gäller och på en kant sitter en bitter kommunist som egentligen inte fick vara med att leka, men när lilla Mona kom på att de andra var fyra och att lille Lasse behövdes om det skulle bli bråk så öppnades en liten dörr även för honom trots att de två inte skulle kunna enas om färgen på skit…
Mona Sahlin valde ändå att propagera för att det skulle finnas ett tydligt regeringsalternativ till den blå sidan i valet 2010. Men som blå är det ganska tröstrikt att se att det alternativet endast är ett icke-alternativ, inte för att jag tror att det svenska folket är smarta nog att inse den skillnaden och därför sila bort Monas skitsnack men i alla fall. Det valet kommer inte att ställa ett blått alternativ mot ett rött eller rödgrönt alternativ, utan istället ett blått alternativ och ett ickeblått alternativ.
Sossarna har en underbar tradition av icke-politik med iställningen att ”vår brist på idéer är i alla fall bättre än de blåas idéer”, och det har de lyckats lura ett traditionsbundet folk med ganska länge.
Nu återstår det bara att se vem som lurar det korkade folket bäst 2010…
Dags att omvandla demokratin snart kanske?
Det var kul så länge det varade, långe vän, med vår ömsesidiga enighet menar jag. För nu pratar du – som vanligt – i nattmössan igen.
Att den röda politiken ter sig som initiativfattig gentemot dess blåa motpart har verkligen ingenting med brist på idéer att göra – utan snarare att man regerat länge och på så vis redan infört många stora reformer. Extrem samhällsomvälvning bara för sakens skull verkar lite onödigt, tycker du inte? Eller är det lovvärt att förändra i syfte att, eh… förändra?
Visst skulle man också kunna argumentera att de blå ”åtminstone gjort någonting”, och inte bara ”suttit i regeringen och rullat tummarna”. Men jag tittar hellre på exakt VAD beslutsfattarna faktiskt åstadkommit.
Ett par korta punkter, sedan maktskiftet 2006:
* Alliansen har utarmat A-kassan, den försäkring svenska löntagare själva bekostar under hela sin yrkesaktiva karriär. Över en halv miljon har tvingats bort till följd av höjda avgifter – personer som nu står helt utan trygghet och skydd när lågkonjunkturen väller in över arbetsmarknaden. Färre ”bidragsberoende” och Fredrik Reinfeldt jublar.
* Alliansen har, enligt egen utsago, ”räddat 18 000 människor ur utanförskap”. Samtidigt står fler utan jobb än vid valet 2006. Hur hänger det ihop? Jag föreslår följande graderingsskala: Lögn, förbannad lögn, statistik, Maud Olofsson.
* Alliansen har på ett förslaget sätt börjat inkräkta på den mänskliga rättigheten hälsa. Blir dina barn cancersjuka går det numera bra att besöka en klinik på Östermalm i Stockholm, de tar emot patienter med privat sjukförsäkring, helt enligt amerikansk modell. Varför ska rika människor behöva dö, det kan väl pöbeln ägna sig åt i stället?
* Alliansen har inlett den största utförsäljningen av allmännyttiga hyresrätter i Stockholm någonsin. Följden blir att rika människor kan omvandla sitt boende, investera långsiktigt och tjäna pengar. Vanligt folk förpassas till socialt utslagna förorter där priserna är lägre. En ghettofiering av Sverige, fullkomligt marknadsanpassad.
- Ni får skylla er själva, som hoppade av komvux, tänker Jan Björklund.
Men det säger han inte högt.
Fast det är klart, de gör ju någonting i alla fall.
Sedan håller jag med om att virrpannorna Ohly och Wetterstrand, särskilt den sistnämnda, knappast vinner några partiledardebatter. Mona var bra tycker jag: tydlig, lugn och resonerande.
Ett omdöme som för övrigt även gäller stora delar av din sida – förutom Göran Hägglund. Var gräver man upp en sådan tomte i nådens år 2008? USA eller Beckomberga, kan jag tänka mig. Ingen vid sina sunda vätskor kan väl på allvar mata bibelcitat för att frånta rätten för homosexuella att gifta sig?
av: Sulinano den oktober 14, 2008
, kl. 1:09 e m
Nej du, nu missförstår du mig allt igen. Vi ska inte förändra bara för att förändra, vi ska förändra eftersom den röda politiken hade gjort oss till en nation som började gå på knäna. Där bidrag skulle betalas till allt och alla samtidigt som allt färre var med och betalade dessa bidrag (färre betalade skatt-fler gick på bidrag som betalades av skatterna).
Och sedan får jag besvara punkterna en efter en.
* A-kassan ska inte behövas. Det är vi nog båda ganska överens om. Målet är ett samhälle där alla har jobb och färre är beroende av A-kassan. Självklart ska det finnas ett socialt skyddsnät, men målet måste ändå vara ett samhälle där alla arbetar.
* Siffran är 180 000, inte 18 000. Och jag kan inte helt och hållet bemöta dig eftersom jag inte har full koll på fakta här vad gäller antalet arbetslösa nu jämfört med 2006. Men jag tycker det låter ologiskt att det skulle vara så efter vad jag har hört. Ska det inte finnas större skatteintäkter nu eftersom fler jobbar? Och det är tack vare detta som man nu har ett så stort överskott i budget som man faktiskt har? Och det är ett överskott där man nu kan hämta pengar och agera emot krisen, ge pengar till AMS med mera.
* Vad är problemet? Privata sjukhus tar emot ett par barn= kortare köer på statliga sjukhuset och alla vinner… Eller? Nu pratar du marksistisk klasskamp här och vill inte låta någon annan ha något som inte du har. Så länge det finns bra alternativ för alla och köerna blir kortare ser jag inga problem med att vissa får vården av privata givare och andra får den från statliga givare.
Jag tror inte vi i Sverige kommer att närma oss USA till den graden att privatiseringen slår ut den statliga vården, det har vi en för röd tradition för att kunna genomföra helt ut…
* Stockholms hyresrätter känns inte som mitt hjärteämne precis, men kortfattat är det väl bara att säga att det kanske är lika bra att de säljs på fria marknaden istället för att de ska handlas med svarta kontrakt och summor under bordet vilket verkar vara normen annars. Eller vi kanske är kvar i den klasskampen där det är bättre att brottsligar och skattesmitare får pengarna än att någon som redan har pengar får lite till?
Skönt att få lite enighet om Ohly och Maria (för förvisso är en skicklig politiker- dock inte ett trovärdigt komplement i ett sossestyre när de är ett enfrågeparti, om än med en bra fråga att driva).
Sen kan jag inte säga att jag tycker att Mona är mycket bättre. Vill fortsatt hävda att om hon var man så skulle hon inte sitta där hon sitter idag (ordet könskvoterad dyker åter upp i debatten), ingen man med den ekonomiska historian eller med en historia av att nyttja skattebetalarnas kort ”av misstag” hade ansetts lämpad att leda Sveriges största parti… Menmen, när alla kompetenta kvinnor tackar nej så går det ju inte att ta en man om man väl bestämt sig…
Och den konstant gnälliga tonen hon har i rösten får mina nackhår att resa sig lite faktiskt…
Jaja, känner du för att betala lite extra i skatt varje gång hon är gottesugen kan du väl rösta rött då… ser dock hellre att vi väljer någon som klarar sin egen ekonomi om de nu ska ta hand om min också…
Och jo, Hägglund är en jävla tomte när det kommer till flera frågor. Ska vi diskutera religion och deras ledare är vi nog mer överens igen. Men samtidigt måste man kanske acceptera de värdelösa åsikterna om man ska ha en chans att slåss mot västersidan tyvärr.., De har ju på samma sätt stått ut med totala nut-jobs som Schyman och Ohly ganska länge för att hålla Borgarna från makten…
Björklund gillar jag faktiskt, och det finns fog för det han säger. Vi måste börja premiera utbildning i det här landet, annars finns det en risk att vi hamnar väldigt nära USA med en okunnig befolkning som går att skrämma med fördomar i folkliga val… Eller människor som inte kan ställa sig egna frågor och väga skillnaderna i ett demokratiskt val emot varandra… och då är vi tillbaka i det röda biståndssamhället… Dumma medborgare resulterar i dumma politiker.. (Huckabee, Romney, McCain…SARAH PALIN!!!)
Väldigt kul också att Mona nämnde Palin som något av det värsta som kan hända världen… tänk att en del mäktiga människor får sina positioner bara på grund av sitt kön… skrämmande… (Nej, nu ska jag släppa den vinkeln, bara gott irriterad över människors dumhet när de inte ser igenom och ifrågasätter sånt, vilket kanske märks…)
Som en avslutande punkt vill jag bara fråga, är det verkligen sunt att sitta och klaga på skattesänkningar till löntagare i en tid då varje krona av dess sänkningar behövs för att de svenska hushållen ska klara sig?
Om vi ser till den inflation som vi sett tillsammans med krisen nu och den höjning av bränslekostnader som redan infunnit (och som den röda sidan vill göra ännu större), hade de svenska hushållen klarat av de kostnaderna under en röd regering med oförändrade skatter efter förra valet? En röd regering hade satt Sverige ytterligare i skiten då de hade sabbat marginalerna för svenskarna redan innan de förlorat jobben. Och sedan hade Sverige varit tvungna att låna upp sig dyrt utomlands när staten skulle få gått in, utan det överskott de har idag, och försöka rätta till situationen och hjälpa än fler människor med än mer pengar än idag.
Förvisso tror jag inte Mona hade haft något emot det, får åter hade Sverige helt varit Sossarnas lilla leksak och de hade åter fått äga Sverige på det sätt de alltid velat göra.
av: 25tolife den oktober 14, 2008
, kl. 2:51 e m