Nu har det gått x antal veckor sedan jag sist gjorde mig hörd här. Egentligen borde jag vara mer frekvent skribent här men av ngn anledning är jag det inte (lathet).

De senaste veckorna har jag som ni vet varit på Gotland och så har jag lekt med min nya telefon – en iPhone som jag skrikit ut på bland annat Facebook. Jag var enormt förväntansfull på den dyra ”leksaken” och nu när jag använt den tre veckor så måste jag erkänna att den inte motsvarade mina förväntningar. Den var mycket bättre än mina förväntningar. Fram för allt är det det enkla gränssnittet i den som är så bra. Jag trodde inte att jag personligen skulle få några problem eftersom jag är datornörd men även min pappa, sambo och till viss del även Wilson (You Tube-appen är perfekt om du vill få en två-åring att hålla sig i skinnet om det är kris) har kunnat använda den. Många har spytt ut att den är så jävla dyr när jag berättat om vad den kostat, men med tanke på hur mycket jag använder den så tycker jag den är billig faktiskt. Jag väljer att lägga x antal tusenlappar på telefonen medan andra utan att blinka lägger säkert mer pengar på att gå ut och ”skaffa huvudvärk” dagen efter.

Nu är jag i Göteborg och första anhalt blir Texas Longhorn som platsar på min topp 3-lista för Sverige vad gäller kött.
I morgon blir det en sväng till Liseberg och helst någon indisk restaurang (någon som känner till en bra i centrala Göteborg?).

Kongressmannen Barney Frank (demokrat) är sedan länge en stor favorit i min bok. En väldigt vettig snubbe på väldigt många plan och det behövs nu mer än någonsin i amerikansk politik. Och i klippet nedan visar han också att han har ytterligare en viktig detalj, en attityd som det finns allt för lite av i dagens politik. Attityden att väljarna och ”folket” inte alltid vet vad fan de pratar om!
Debatten om det amerikanska vårdsystemet rasar för fullt och gång på gång visar motståndare upp plakat där Obama påförts en Hitler-mustasch och kallas nazist. Se här hur Barney Frankm, som dessutom är av judisk härkomst, svarar på frågan om hur han kan stötta en så nazistisk idé som att fler ska få tillgång till sjukvård…

Sju långa arbetsdagar ska genomlidas. Och vid sidan av det ska lägenheten packas ihop och städas ordentligt. Det är fan inte kul att ge sig in i flyttider men ibland måste man helt enkelt. Om två veckor ska jag vara på plats i Laholm och ha börjat min nya karriär där, eller i alla fall vad som förhoppningsvis ska bli något av en karriär. Men nu lever jag alltså i det vakum som är en halvt nedpackad lägenhet. Lådor högt och lågt. Ständiga funderingar på vad som kan offras och kastas ner i en låda härnäst. Vad kommer jag inte att behöva under de resterande tio dagarna i
”staun”? Och vad behöver jag mer göra inför flytten, vem behöver jag ringa och vem behöver veta var jag kommer att finnas?
Det är många frågor just nu. Men har ändå planeringen relativt klar. Todo-listorna är många och ligger spridda i den redan stökiga lägenheten. Spännande är det i alla fall…
Nya utmaningar väntar i livet.. Låt oss bara hoppas att de är av de positiva slaget…

Ska försöka få ut ett lite mer serieöst inlägg under kvällen men först måste jag avlasta en låt som suttit ganska hårt i huvudet under veckan… Inte ovanligt att den låser sig där dock, en förbannat bra liten visa… Hittade dock först en version på YT där textraden ”Give me crack and anal sex” var censurerad.. lite kul…
Mina damer och herrar, Mr Leonard Cohen med The Future…

Var hemma i väst i helgen och passade under lördagens släktkalas gjorde jag något som jag annars mycket sällan gör. Jag rockade loss lite på brorsans Guitar Hero. Hittade en låt som passade mig som handen i handsken och fram till den sista minuten eller så hängde jag med bra. Låten? War Pigs med Ozzy och Sabbath såklart.. Vackert så det förslår!

Vi simpla knegare, vi som inte likt Godsägare Persson eller Skogsmästare Ivarsson har råd med dyra semesterresor till de finare semesterorterna i landet, får nöja oss med de små guldkanterna på vardagen.
I dag blev det, efter en liten tur på stan, en kopp köpekaffe som fick lyfta min dag eller kanske till och med min vecka.
För detta är ungefär vad jag kan unna mig i nuläget, utan jobb eller lägenhet inför hösten. Med bara ett par veckor kvar under det skyddande paraply som arbetsplatsen ger mig är det en kopp köpekaffe som är den totala lyxen. Det är frihet i en kopp. Det är säkerhet och det är trygghet..
Men det är en dyr lyx också.. 25 spänn för en mellanstor kopp… Men är det vardagslyx så är det., Kaffe efter lunchen, det var ett tag sedan jag avnjöt det..

Snabb listan; Bästa tiderna att dricka kaffe
1: Efter frukost
2: Efter middagen
3: Efter lunchen
4: Till eftermiddagsfikat
5: Till förmiddagsfikan

Har jag rankat rätt? Klart jag har, jag har alltid rätt!

Medförfattaren, den där Svenne Banan som han så poetiskt väljer att kalla sig, är fast på Gotland och själv sitter jag kvar i det stora och onda Kallekrona. Kontoret är det som står för underhållning och tidsfördriv även i dag.
Men i helgen var jag dock över på den västra sidan av landet, den vackra och upplysta sidan, där jag ägnade mig åt att äta så mycket onyttigheter som jag bara kunde komma över på fyra dagar.
Fredagen resulterade i två pizzor, först under en lunch med far och syster på det gamla stamhaket Napoli och sedan med familjen ute på Orust med en pizza från Orust pizzeria i Svanesund. Sedan sov jag gott i en matorgieförtyngd koma innan jag på lördagen åt kalasmat och tårta så att magen stod i fyra hörn. Lägg till det en stor ost- och baconburgare med pommes i Göteborg innan jag lämande väst och en stor mängd godis spridd över hela helgen så får du fram de två extrakilon som jag hade skaffat mig när jag kom tillbaka till öststaten Karlskrona. Två extrakilon som jag nu måste spendera veckan med att bekämpa.
Så hur många kaka.nu-tips den gode Svenne Banan, som jag också tror försöker kalla mig ”pretto” på något fördolt sätt i sitt senaste inlägg, lägger ut så kommer jag hålla mig ifrån konditorier den kommande tiden…

Over and out for now…

Den där västkustingen gnäller över att mina inlägg inte innehåller referenser till Hitchens, Carlin eller Allen. Men jag är Svenne Banan så därför blir det lite spontana grejer från mig.
Kaka.nu frågar du dig, ja, jag har precis besökt en fikeria av yttersta klass, nämligen Rute stenugnsbageri, strax innan Fårösund.
I en gammal smedja finns ett fint bageri med bland de bästa kardemummabullarna jag ätit. Priset är som vanligt, runt 40 kronor för en latte och bulle. Har du vägarna förbi, besök stället!

Nej/nä/njet/no/nicht etc.

Här åker man bort över helgen och firar lite släktkalas och när man sedan kommer tillbaka så upptäcker man att bloggen helt plötsligt förvandlats till någon form av bilddagbok.. Knepigt knepigt.. Kan den gode Ingvarsson förklara detta upplägg tro? Och kan han göra det på mer än fyra rader text och en bild?